Hej nu ska jag berätta lite om vad som hände igentligen.

Igår 4/5-11 så var jag i Älvsbyn och tränade gymnastik. Jag hade inte tränat på en vecka för jag har varit i björkliden. Men när jag kom dit så var allt som vanligt ingenting hade ändrat på sig. Vi började på matta (fristående) vi värmde upp sprang några varv runt de blå golvet.  sen så hoppade omkring så vi skulle bli varma, gjorde olika övningar. Sen så skulle vi göra bakotvolter (saltos) min svaghet, vet inte riktigt vad jag har fått för mig för jag vågar ju göra det på studsmattan och på gymnastiken med fart Ex: rondat salto de vågar jag ju. Men tillbaks till vad vi skulle göra.

Vi skulle göra vi skulle göra  fem gruperade saltos fem plikerade saltos och fem med delad landning.

Det är nästan bara jag som inte vågar göra de så jag frågade om jag skulle få pass och de fick jag. Jag fick pass på 3-4 stycken, fast Sara (tränaren) sa att hon inte passa. Jag vågade inte köra själv så jag frågade om jag kunde köra någonannan stans där de var lättare och de fick jag. Men de var inte lättare för mig. Jag vågar typ inte hoppabakåt och rotera.

Men sen så stretcha vi NOGA! i spagaterna jag trodde att jag skulle gå av men jag är hel än :) Sen när vi hade gjort alla stretch övningar så gick vi på barren. Där övade vi på kippar vi körde på höga och låga, men de gick inte bra för mig jag fick aldrig in tacktiken. Sen så tränade vi på hickapp träning men de gick väl inte så bra häller men jag klarade de en gång iallafall.  Sen så sa Sara att jag och Wilma skulle träna på engelskman, de är ett av hopp i barren, man gör som en bakotvolt när man släpper taget. Jag vågade inte själv så Anna passade. Jag körde 3ggr med pass. Den första jag gjorde vart bäst, men den andra så släppte jag lite förtidigt men den tredje släppte jag alldeles för tidigt så jag ramla..

Jag föll rätt på hakan, jag ställde mig upp ganska snabbt och jag började gråta. Det gjorde inte så ont men jag vart rädd och chockad. Jag höll handen för munnen och gick mot toaletten sara var brevid mig. Hon sa att jag skulle kyla hakan med kallt vatten, jag gjorde som hon sa. Hon undrade om jag hade bitit mig i tungan eller i kinden. Men jag viste inte för jag hade ingen känsel i hakan och i halsen. Det blödde jättemycket ur munnen så man kunde inte se vars jag hade såret och hur stort det var. Först så trodde vi att jag hade bitit igenom hakan för jag hade jättemycke blod där. Men som tur var så hade jag inte de. Sara frågade hela tiden om jag hade ont i tänderna eller om jag kände mig yr.

Efter ett litet tag så kom pappa dit, han hade varit ute och sprungit. Han frågade vad som hade hänt och han kollade hur såret såg ut. Han såg att de var stort, jag vart räddare så jag började gråta lite mer. Jag fick ett kallt papper av Elin.B som jag kunde hålla fast under läppen med. De gjorde inte så ont när jag höll hakan kall.  Sara frågade om jag hade några mer grejer i omklädnings rummet som jag skulle ha med mig. Och de hade jag, Jenny.K var jättesnäll och gick och hämta de åt mig, och sen så tog Wilma på mig mina byxor och sockar. Nog för att jag kunde göra de själv men hon ville :) Sen så for vi till Akuten i Piteå. Först så svängde vi in hos oss och jag bytte papper som jag höll för munnen. Och pappa tog sig en kopp kaffe i bilen. Ida (min syster) förljde med.

När vi kom till Pite akutmotagning så fick vi anmäla oss och sen sätta oss i vänt rummet. Där väntade vi kanske i 7min och sen så kom de en man och sa Kajsasöderberg vi ska gå till dehära rummet. Vi följde efter och jag satte mig på sen säng och han frågade vad som hade händ men jag kunde inte prata så bra så pappa tog över snacket, han berättade allt som hade hänt och jag pekade ut vart jag hade ont.  Jag trodde seriöst att han skulle slita av mig min underläpp när han skulle kolla på såret.

Han sa: De är bara att fara till Sunderby sjukhus. För de är ett ganska så stort sår och ljupt. Så vi for till sunderbyn. När vi kom dit så fick vi anmäla oss igen och sätta oss sen i väntrummet. Vi fick inte vänta länge sen så kom de en tjej och sa Kajsasöderberg du kan följa med här.  Jag fick en tuss som jag skulle he under läppen så blödningen skulle minska.  Sen innan hon gick ut så sa hon att hon skulle hämta en läkare, för hon var en sjuksköterska.

De tog ett tag innan han kom in i rummet, men när han kom in så frågade han vad som hade hänt och var jag hade ont. Pappa prata och jag peka. Och sen så kolla han hur stort såret var. Han hade med sig en elev som höll på att utbilda sig till doktor, han stanna när Huvud doktorn gick ut. Han fåga hur de hade gått till och vad de fanns för redskap i gymnastik, och jag svarade så gott jag kunde för han var ju så snäll. Sen så fråga pappa typ hur många år han hade jobbat. Och hur många år man behöver gå i skola för att kunna utbilda sig och massa sont fråga han. Sen så gick han ut och vi var tvungen att vänta länge innan han kom tillbaks (Huvud doktorn) då sa han att han hade ringt till en i piteå som var spessialist på käkar och munn. Så han kom efter ett tag och han kollade i min mun och han var försiktig som tur var.  Sen så gick han ut och efter ett tag så kom han in igen med en låda. Han rengjorde mitt sår i munnen och sen så hämtade han sin polare och så gav dom mig 4 bedövnings sprutor. Och sen så sydde dom. Jag var jättenervös för jag har ju aldrig sytt förr, och inte i munnen..  Men jag kände ingenting medans som sydde. Sen så var de klart.

Phuu... jag överlevde I´m in a Life :) <3

Sen så for vi hem, jag somna i bilen de var skönt.  Nu så äter jag penselin och gruggel. Så nu är jag svullen över hela hakan och har världens dubbelhaka! för jag är jättesvullen.. Och har ont i käkbenen.

Nu har jag berättat om vad som hände och hur de gick till, så Hejs^^<3

 om ni orkade läsa så vet ni nått nytt om mig!

 och jag orkade inte läsa igenom själv för jag mår bara dåligt så ursäkta för stavfel! :)